Tiden efter förlossningen

Det har gått 16 dagar sen vi gick igenom förlossningen när Runa kom till världen. Och jag hade hoppats att det skulle ha varit enklare än vad det har varit. Efter Aldes förlossning så gick jag igenom en depression och det gör jag den här gången också, men det gäller inte bara hormonkriget i kroppen den här gången.

Fem dagar efter Runa kom så fick vi reda på att en familjemedlem har en svår form av cancer, läkarnas dom är att hon bara har fram till jul att leva. Det är svårt att greppa och det känns som om marken har försvunnit under våra fötter. Matlusten är borta, tårarna kommer när jag minst anar det och det är svårt att hantera allt. Hon kommer snart att börja få cellgifter, förhoppningsvis svarar hon på behandlingen så att cancern går tillbaka så hon kan få några år till. Hoppas gör vi i alla fall.
Det här tillsammans med att mina hormoner och känslor hoppar omkring gör det jobbigt att orka med just nu. Lars har haft sina 10 pappadagar och gick till jobbet i morse så nu måste jag få ordning på vardagen. Ett barn som ska till dagis och ett barn som inte klarar sig om inte jag finns i närheten.
Nu låter det som om jag inte gillar att vara mamma och så är inte fallet, men för mig är det viktigt att räcka till och än så länge känns det inte som om jag gör det. Jag är medveten om att det bara har gått två veckor och att jag inte borde ställa så höga krav på mig själv. Men det är så här att vara jag, det är absolut en av mina värsta sidor och något jag försöker jobba på men i den här situationen så är det svårt att jobba med just den här biten det är liksom för mycket som händer samtidigt.

Trots allt runt omkring så försöker jag hitta tid att fokusera på mig en stund. Bäckenbottenträningen går bra, det märks att jag tränade bäckenbotten under hela graviditeten, det var mycket lättare att hitta rätt muskler denna gången jämfört med förra. Å andra sidan så sprack jag mycket mer föra gången och hade många stygn i underlivet.
Jag har även börjat lite med Olga Rönnbergs andningsövningar för att återfå kontakten med magmuskelaturen. De är riktigt jobbiga och det känns att de tränar det område som behöver det bäst. Just nu kan jag knappt sitta med rak rygg när vi äter för att jag inte har några muskler som hjälper till…

Japp, så ser livet ut för den nyblivna tvåbarnsmamman… Känslor överallt, lycka, glädje, sorg, oro.
Och nu är det dags för lite mat till Runa och sen hämta Alde på dagis, vardagen fortsätter.

Glädje och sorg

Den här graviditeten har kantats av sorg och glädje. Min mage rör sig och barnet däri mår bra, Det är en lycklig känsla. En utav mina grannar fick sin andra dotter på midsommarafton, glädje. En kompis i Halmstad fick en pojk i början av april, första barnet. Det lyser om henne, hon är lycklig.

En annan granne gick över tiden 7 dagar och under sista dygnet dör deras pojk, skulle ha blivit deras andra barn.
En vän fick snitta fram sina tvillingar i v 28 eftersom hon fått havandeskapsförgiftning. Den minsta pojken dog efter 4 dagar.
Ytterligare en kompis blev tvungen att få fram sina tvillingpojkar över 10 veckor för tidigt, i morse läste jag att den minsta pojken dog, även han 4 dagar gammal.
Den smärta och sorg som finns hos dessa familjer går inte att förstå. Mina hormoner gör att jag inte vill förstå att det kan hända, samtidigt som det är så verkligt. Min granne och mina vänner finns ju faktiskt och jag kan se deras smärta.

Jag låter tårarna rinna fritt och hoppas att sorgen dämpas. Hjärtan blöder.