Nu är bebis ute!

Ja, vår lilla flicka kom den 31:e augusti kl 00:33, vägde 3600g och var 52 cm lång. Otroligt lik sin storasyster.

VARNING för förlossningshistoria!

På morgonen den 30:e så ringde jag min mamma som bor i Lindesberg och sa till henne att det var dags att styra bilen mot götet. Lars skulle på kick off med sitt jobb så han behövde inte åka hemifrån på morgonen utan kunde lämna Alde på dagis. Så jag gick omkring här och hade förvärkar, min bästa vän och barndomskamrat kom hit och tittade till mig vid 13-tiden. Hon jobbar inom ambulansen och det kändes ju skönt att bli tilltittad lite. 🙂
Vid 14 kom mamma. Och kl 15 åkte vi och hämtade Alde på dagis. Det var lite tungt men hon tyckte det var roligt att mormor hade kommit och tack och lov för det…
Lars ringde och kollade läget lite senare, då skulle de ut och åka båt och skulle komma i land igen efter ett par timmar. Helt ok så jag, det kommer ingen unge på några timmar än. Tre timmar senare ringde jag till Lars och bad honom komma hem, så han var hemma straxt efter kl 20. Och då hade jag precis pratat med Förlossningen på Östra och fått förklarat att det var fullt just nu… Så då sa jag att det funkar ett tag till utan lustgas och värkarna var oregelbundna mellan 4-8 min.
Kl 20:45 ringde jag igen, och då hade de plötsligt fått lite plats… Så Lars slängde i sig en matlåda (jag ringde tydligen precis innan de skulle få in maten…) och så åkte vi i.
Det visade sig att det fanns plats men det var dåligt med barnmorskor, så vi blev flyttade till specialförlossningen. Och tro det eller ej men där fick vi samma barnmorska som förlöste Alde… Vad är oddsen!?

Så de skrev in oss 21:30 och kopplade upp mig för att kolla så barnets hjärta slog bra och att mina värkar såg bra ut. Efter de var bortkopplade fick jag börja missbruka lustgasen. Jag kände att värkarna var väldigt effektiva och Britt-Inger kollade hur öppen jag var, 4 cm. Efter det här så har jag inte så mycket minnesbilder. Värkarna blev plötsligt otroligt kraftiga och jag ber om EDA. Nu kommer fakta från min journal då jag inte har någon tidsuppfattning. Bedövningen läggs 23:45, kl 00:20 går vattnet och flickan är född 00:33… Jag hade tydligen öppnat mig från 4 till 10 cm på 1½ timme. Det var lite väl fort men barnmorska höll emot och coachade mig så att jag inte behövde sy mer än några få stygn.

Så plötsligt vid halv ett, natten mot lördag så höll jag i vår andra dotter. Det första jag säger är: ”Kolla, det är ju Alde”.

Efter det obligatoriska toalettbesöket så rullas vi ned till BB, delat rum så Lars kunde inte sova över, utan han åkte hem kl 4 på morgonen.
Vid 12-tiden fick hon en OK-stämpel utav barnläkaren och kl 14:30 var vi hemma.

Nu är flickan 9 dagar gammal. Och hennes fullständiga namn är Runa Lova Larsdotter Forsberg Sander.

Mage, mage, mage

Japp, nu börjar det bli lite tjatigt att bära omkring på magen. Halsbrännan blir bara värre men igår åkte jag till Apoteket så jag fick prova en annan variant mot min bränna. Galvison heter den och det funkade bra hela natten, så nu vaknar jag bara när jag måste röra på mig. Det värker i bäckenet och drar något fruktansvärt i magen när jag försöker byta ställning. Jag sover nu med två kuddar under huvudet, en mellan knäna och en som ligger under magen (jag sover på sidan).

Jag bjuder på en bild idag, vecka 37+4. Min dotter är född 38+5, hoppas jag slipper gå längre den här gången. Jag känner mig redo för barn nr 2. Eller ja, vi har lite att göra i helgen men efter söndag eftermiddag så är det fritt fram. Haha! Har inget hänt till slutet av nästa vecka tänker jag åka till Mona, hon är massös och vill gärna prova ett par punkter som masseras när en person vill få förlossningen att starta. Det hade ju varit grymt roligt att prova. 🙂

Alde är på dagis 9-15 på dagarna och det är så skönt. Hon kommer hem och är glad, hon har busat och ätit så det är bara att roa henne ett tag och fixa middag sen är Lars hemma och kan hjälpa till. Igår lastade Lars en släpkärra med skräp och i kväll så får han åka och slänga, känns fantastiskt att bli av med skräp som vi samlat på oss under sommaren. Och medan Lars lastade så satt jag och fikade med grannarna, och Alde lekte med Albin (3½ år) och Hilda (3 år i december), där har vi fördelen med att bo i ett radhus område. Men jag känner mig färdig med att bo i stan. Mer om detta en annan dag, det finns planer men inget jag delar med mig av än.

Så nu ska jag ta tag i dagens heta fråga, vad i all världen ska jag laga för middag ikväll.

Träning för nyblivna mammor

 I går kväll så började jag läsa i Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor. Det kändes så skönt att läsa om en mamma som henne som gick upp 30 kilo varje graviditet och som inte orkade göra något åt det mellan gångerna. Hon har haft tre graviditeter var av den sista var med tvillingar. Det är väldigt bra för mitt sinne att läsa om hur jag ska komma i form efter förlossningen, jag kan låta lite väl fokuserad men det är för att jag måste vara taggad så att jag kommer igång.

Jag läste i alla fall att redan efter en vecka kan jag börja med de första övningarna och då handlar det om att få kontakt med sina muskler igen. Olga förklarar i början av boken vad som händer med muskler och leder under graviditeten och vilka de första övningarna ska vara för att få igång de viktigaste musklerna först. Dvs core muskelaturen och bäckenbotten.
Den här graviditeten har jag varit duktig och hållit igång bäckenbotten nästan dagligen så jag förväntar mig att det ska gå fortare att känna sig ”normal” efter gympingpasset på BB. Om du som läser detta inte har fött barn så kan jag meddela att det känns som om det inte finns något som hindrar livmoder och tarmar från att åka ut ur kroppen. Men det rättar till sig ganska fort om man bara tränar sin bäckenbotten. Och jag har ett mål som säger att jag vill börja löpträna ordentligt våren 2014 och då måste jag ha en bäckenbotten som ”håller”.

Ju mer jag sitter och planerar ju mer vill jag att barnet ska komma. Jag vill veta vad det är för en liten filur som ska förgylla vårat liv, vem Alde ska bli storasyster till, har bebisen samma lugn som Alde hade eller är det ett litet yrväder som kommer att förändra vårat liv helt och hållet. Många tankar susar runt varje dag. Det är en stor glädje att känna barnet leva runt inne i magen, ibland har magen en sån konstig form så vi undrar vad den har för sig egentligen. Just nu vill jag bara att det ska vara ett friskt barn som känner sig trygg hos oss från första början.

Nu är det bara en timme kvar innan jag packar ihop och lämnar jobbet för mammaledighet, först för Alde i 3 veckor och sen för bebisen fram till augusti eller september 2014. Ikväll ska jag fira, det står en iskall öl (alkoholfri va klart) och väntar på mig i kylen. På återseende Trafikverket. Vi hörs snart igen.

Jag ser slutet

Nu är det inte långt kvar. På fredag (19:e juli) är det jag som lägger in ett aoutsvar och går på mammaledighet. Planerat återkomst är 31 augusti 2014.

Vi är i mitten av sommaren, och det känns som om vi har hunnit med jättemycket. Både jag och Lars hade junisemester i år. Vi var i Lars torp i Värmland två vändor, Bråvallafestivalen i Norrköping, fixade ordning vår lilla radhusträdgård, lite småutflykter. Det var fantastiskt mysigt helt enkelt.
Sen jobbade han en vecka sen stängde dagis så han är föräldraledig med Alde nu, och på måndag är det min tur att vara ledig med henne i två veckor.
V 32 är det dags för medeltidsveckan på Gotland, 30-år jubileum i år, det kommer att bli roligt men troligtvis väldigt tungt för min del. Mina fogar är inte riktigt vad de har varit och jag räknar inte med att de blir bättre innan förlossningen.
V 36 är det beräknat att bebisen ska titta ut. Hm, det känns som om det kommer gå fort det här. 🙂

När vi väntade Alde så tog vi jättefina kort på oss som vi sedan gjorde tavlor av tillsammans med ett kort på Alde, hennes fotavtryck, namn och födelsedata och gav bort till mor- och farföräldrar. Väldigt uppskattat. Så idag är det dags att ta kort igen. En kompis till oss fotograferar, Lazy Art, och han ska få jobba lite med oss i eftermiddag.
Jag känner mig inte direkt snygg, men jag har i alla fall inte börjat bli så där vulgofet som jag blev i slutet av förra graviditeten. Haha, när jag kollar på kortet som togs innan vi åkte till BB vet jag inte om jag ska skratta eller gråta…

Här får ni se ett utav korten vi tog i augusti 2010.

Glädje och sorg

Den här graviditeten har kantats av sorg och glädje. Min mage rör sig och barnet däri mår bra, Det är en lycklig känsla. En utav mina grannar fick sin andra dotter på midsommarafton, glädje. En kompis i Halmstad fick en pojk i början av april, första barnet. Det lyser om henne, hon är lycklig.

En annan granne gick över tiden 7 dagar och under sista dygnet dör deras pojk, skulle ha blivit deras andra barn.
En vän fick snitta fram sina tvillingar i v 28 eftersom hon fått havandeskapsförgiftning. Den minsta pojken dog efter 4 dagar.
Ytterligare en kompis blev tvungen att få fram sina tvillingpojkar över 10 veckor för tidigt, i morse läste jag att den minsta pojken dog, även han 4 dagar gammal.
Den smärta och sorg som finns hos dessa familjer går inte att förstå. Mina hormoner gör att jag inte vill förstå att det kan hända, samtidigt som det är så verkligt. Min granne och mina vänner finns ju faktiskt och jag kan se deras smärta.

Jag låter tårarna rinna fritt och hoppas att sorgen dämpas. Hjärtan blöder.

Först och främst

Jahaja. Välkommen!
Nu sitter jag på jobbet, 8 veckor kvar till förlossning… Kanske. Andra barnet som är på väg, vårat första blir 3 år i november, själv blir jag 35 i december.
Göteborg är staden jag bor i och jag delar mitt liv med min sambo och dotter i ett radhus.
Min arbetsplats är Trafikverket där jag jobbar som Driftledare inom järnvägstrafiken. Här kan vi ha det ganska hetsigt vissa stunder och andra är det så lugnt att jag kan starta en blogg.
Jag är egentligen utbildad biolog vid Göteborgs universitet men det var väldigt svårt att hitta något jobb när jag tog min examen så då gled jag in i restaurangbranschen, efter ett halvår som servitris så avancerade jag till chefsvärdinna.
Efter 2 år tröttnade jag på det och letade nytt jobb och fick nys om ett jobb som trafikinformatör på driftledningscentralen i Göteborg. Och efter 3 år som informatör så sökte jag till driftledare och nu har jag jobbat som det ett tag och snart är det dags att gå hem och vara mammaledig.
Hur mammaledigheten kommer att bli den här gången är ju oklart. Kommer definitivt att bli annorlunda att ha en nyfödd och en 3 åring. Lugn och ro kommer väl inte på frågan. Men det är väl bara att finna balansen och hitta ro när Alde, som vår dotter heter, är på dagis 15 timmar i vecka. Andra har ju klarat det innan så varför inte jag. Jag har ett stort behov av att få vara själv, det har jag haft ett tag. Jag har bott själv väldigt mycket och gillar tystnaden, det är därför som jag säger jag borde klara av det här precis som alla andra har gjort och gör just nu.
Den här bloggen startas då jag kommer att dokumentera hur det går för mig att komma i form igen efter graviditeterna. Tränade upp mig rätt bra emellan men nu har jag fått mer delade magmuskler, Diastasis Recti, än under första graviditeten och träningen kommer att se annorlunda ut i höst.

Efter att ha synat nätet så inser jag att det finns många olika bud på hur vi ska träna efter förlossningen. Och det kommer bli roligt, intressant och jobbigt att få tillbaka min mage.
Men som sagt ca 8 veckor kvar och sedan minst 6 veckors vila efter förlossningen. Sen ska vi se vad jag kan hitta på.