Ja nu har det gått fyra veckor sen förlossningen och jag hade hoppats på att jag skulle ha kommit över den värsta tröttheten, men det verkar inte vara riktigt så… Att vara vaken varje natt och sen försöka sova bredvid ett spädbarn med hur många läten som helst är ingen dans på rosor. Och då vet jag att jag har det lugnt i jämförelse med de mammor som ammar. Lars hjälper mig med matningar så jag får sova lite längre perioder så jag är ändå lyckligt lottad. Men min kropp vill bara sova och det vill definitivt inte vår älskade treåring.
Och på måndag så börjar prövningarna då kommer Alde att bli ett 15-timmarsbarn på dagis och jag ska vara den roliga mamman måndagar och fredagar. Måndagar kommer jag att utnyttja öppna förskolan och förhoppningsvis kan vi leka en del med vår granne som också är ett 15-timmarsbarn.
Det jag har lyckats med i träningsväg är att ta promenader medans Alde är på dagis, vissa dagar nästa en mil andra dagar 4-5 km. Som en duktig tös lyckas jag i alla fall göra bäckenbottenövningarna 2-3 gånger per dag och det är ju ett måste om jag ska kunna löpträna till våren. Just nu känns det som om jag måste komma igång med träningen annars kommer jag inte att orka vardagen. Får helt enkelt sätta mig och planera hur mina veckor ska se ut, få ordning på matsedlar så att mat inte blir ett problem, och lägga in träningstid dels när Alde är på dagis och sen nån kväll i veckan där jag inte behöver ha kol på några barn alls. Kanske dags att koppla in PT-Louise, min granne som är inriktad på träning efter graviditet.
Giv mig styrka så jag orkar komma igång och få rutin så jag får min ork tillbaka!
Bit ihop och kom igen då! 