Vardagen

Ja då har jag väl kommit in i vardagen. Alde har gått sin första 15-timmars vecka på dagis och Runa hänger bara med, vaken, sovande, gråtande. Hon har inga val den lilla.
Idag är Alde hemma och vi har haft en väldigt lugn dag. Just nu kollar hon på Tingeling och jag väntar på att Runa ska vakna och vilja ha mat. Det är det här som är lite frustrerande, det är liksom ingen idé att börja på något för hon kommer att vilja äta så fort hon vaknar. Men det är väl bara att fortsätta att ta det lugnt en stund till. 🙂

Vardagsmotionen går bra, det blir mer motion när Alde är på dagis för då går vi tillsammans dit och sen fortsätter jag på en längre promenad i lite snabbare tempo. Jag går mellan 5-8 km om dagen. Jag är fortfarande öm i ärrvävnaden i underlivet vilket gör att jag väntar ett tag till med träning. Och jag har slarvat jättemycket med Olgas andningsövningar, fy på mig… Ja blir faktiskt lite besviken på mig själv när jag tänker efter, det tar ju ingen tid alls att göra dem. Men bäckenbottenövningarna slarvar jag inte med.

Ett annat projekt jag håller på med är att trassla ut mina dreadlocks. Jag gillar dreads jättemycket men jag tyckte inte om hur löshåret såg ut. Ska jag har dreads igen så ska jag låta håret växa ut så jag bara har mitt hår. Det tar ungefär 15-20 min per dread och jag hade 38 stycken, och nu har jag 17 stycken kvar… Japp, det tar sin tid. Men jag tackar mamma och pappa för fantastisk kvalité på mitt hår för det är knappt skadat. Så nu ska jag låta håret vila ett tag och sen ska jag beställa tid hos min frisör Camilla på Hair Art här i Göteborg och få en rolig frisyr igen. Jag har faktiskt saknat henne. 🙂 Och nu är det bara att hitta en ny frisyr, ROLIGT!

Jaha nehe, då ska jag komma på någon middagsmat då. Kollar väl min favvosida för det http://www.vadfanskajaglagatillmiddag.se/

Tröttheten tar över

Ja nu har det gått fyra veckor sen förlossningen och jag hade hoppats på att jag skulle ha kommit över den värsta tröttheten, men det verkar inte vara riktigt så… Att vara vaken varje natt och sen försöka sova bredvid ett spädbarn med hur många läten som helst är ingen dans på rosor. Och då vet jag att jag har det lugnt i jämförelse med de mammor som ammar. Lars hjälper mig med matningar så jag får sova lite längre perioder så jag är ändå lyckligt lottad. Men min kropp vill bara sova och det vill definitivt inte vår älskade treåring.
Och på måndag så börjar prövningarna då kommer Alde att bli ett 15-timmarsbarn på dagis och jag ska vara den roliga mamman måndagar och fredagar. Måndagar kommer jag att utnyttja öppna förskolan och förhoppningsvis kan vi leka en del med vår granne som också är ett 15-timmarsbarn.

Det jag har lyckats med i träningsväg är att ta promenader medans Alde är på dagis, vissa dagar nästa en mil andra dagar 4-5 km. Som en duktig tös lyckas jag i alla fall göra bäckenbottenövningarna 2-3 gånger per dag och det är ju ett måste om jag ska kunna löpträna till våren. Just nu känns det som om jag måste komma igång med träningen annars kommer jag inte att orka vardagen. Får helt enkelt sätta mig och planera hur mina veckor ska se ut, få ordning på matsedlar så att mat inte blir ett problem, och lägga in träningstid dels när Alde är på dagis och sen nån kväll i veckan där jag inte behöver ha kol på några barn alls. Kanske dags att koppla in PT-Louise, min granne som är inriktad på träning efter graviditet.
Giv mig styrka så jag orkar komma igång och få rutin så jag får min ork tillbaka!