Vardagen

Ja då har jag väl kommit in i vardagen. Alde har gått sin första 15-timmars vecka på dagis och Runa hänger bara med, vaken, sovande, gråtande. Hon har inga val den lilla.
Idag är Alde hemma och vi har haft en väldigt lugn dag. Just nu kollar hon på Tingeling och jag väntar på att Runa ska vakna och vilja ha mat. Det är det här som är lite frustrerande, det är liksom ingen idé att börja på något för hon kommer att vilja äta så fort hon vaknar. Men det är väl bara att fortsätta att ta det lugnt en stund till. 🙂

Vardagsmotionen går bra, det blir mer motion när Alde är på dagis för då går vi tillsammans dit och sen fortsätter jag på en längre promenad i lite snabbare tempo. Jag går mellan 5-8 km om dagen. Jag är fortfarande öm i ärrvävnaden i underlivet vilket gör att jag väntar ett tag till med träning. Och jag har slarvat jättemycket med Olgas andningsövningar, fy på mig… Ja blir faktiskt lite besviken på mig själv när jag tänker efter, det tar ju ingen tid alls att göra dem. Men bäckenbottenövningarna slarvar jag inte med.

Ett annat projekt jag håller på med är att trassla ut mina dreadlocks. Jag gillar dreads jättemycket men jag tyckte inte om hur löshåret såg ut. Ska jag har dreads igen så ska jag låta håret växa ut så jag bara har mitt hår. Det tar ungefär 15-20 min per dread och jag hade 38 stycken, och nu har jag 17 stycken kvar… Japp, det tar sin tid. Men jag tackar mamma och pappa för fantastisk kvalité på mitt hår för det är knappt skadat. Så nu ska jag låta håret vila ett tag och sen ska jag beställa tid hos min frisör Camilla på Hair Art här i Göteborg och få en rolig frisyr igen. Jag har faktiskt saknat henne. 🙂 Och nu är det bara att hitta en ny frisyr, ROLIGT!

Jaha nehe, då ska jag komma på någon middagsmat då. Kollar väl min favvosida för det http://www.vadfanskajaglagatillmiddag.se/

Tröttheten tar över

Ja nu har det gått fyra veckor sen förlossningen och jag hade hoppats på att jag skulle ha kommit över den värsta tröttheten, men det verkar inte vara riktigt så… Att vara vaken varje natt och sen försöka sova bredvid ett spädbarn med hur många läten som helst är ingen dans på rosor. Och då vet jag att jag har det lugnt i jämförelse med de mammor som ammar. Lars hjälper mig med matningar så jag får sova lite längre perioder så jag är ändå lyckligt lottad. Men min kropp vill bara sova och det vill definitivt inte vår älskade treåring.
Och på måndag så börjar prövningarna då kommer Alde att bli ett 15-timmarsbarn på dagis och jag ska vara den roliga mamman måndagar och fredagar. Måndagar kommer jag att utnyttja öppna förskolan och förhoppningsvis kan vi leka en del med vår granne som också är ett 15-timmarsbarn.

Det jag har lyckats med i träningsväg är att ta promenader medans Alde är på dagis, vissa dagar nästa en mil andra dagar 4-5 km. Som en duktig tös lyckas jag i alla fall göra bäckenbottenövningarna 2-3 gånger per dag och det är ju ett måste om jag ska kunna löpträna till våren. Just nu känns det som om jag måste komma igång med träningen annars kommer jag inte att orka vardagen. Får helt enkelt sätta mig och planera hur mina veckor ska se ut, få ordning på matsedlar så att mat inte blir ett problem, och lägga in träningstid dels när Alde är på dagis och sen nån kväll i veckan där jag inte behöver ha kol på några barn alls. Kanske dags att koppla in PT-Louise, min granne som är inriktad på träning efter graviditet.
Giv mig styrka så jag orkar komma igång och få rutin så jag får min ork tillbaka!

Tiden efter förlossningen

Det har gått 16 dagar sen vi gick igenom förlossningen när Runa kom till världen. Och jag hade hoppats att det skulle ha varit enklare än vad det har varit. Efter Aldes förlossning så gick jag igenom en depression och det gör jag den här gången också, men det gäller inte bara hormonkriget i kroppen den här gången.

Fem dagar efter Runa kom så fick vi reda på att en familjemedlem har en svår form av cancer, läkarnas dom är att hon bara har fram till jul att leva. Det är svårt att greppa och det känns som om marken har försvunnit under våra fötter. Matlusten är borta, tårarna kommer när jag minst anar det och det är svårt att hantera allt. Hon kommer snart att börja få cellgifter, förhoppningsvis svarar hon på behandlingen så att cancern går tillbaka så hon kan få några år till. Hoppas gör vi i alla fall.
Det här tillsammans med att mina hormoner och känslor hoppar omkring gör det jobbigt att orka med just nu. Lars har haft sina 10 pappadagar och gick till jobbet i morse så nu måste jag få ordning på vardagen. Ett barn som ska till dagis och ett barn som inte klarar sig om inte jag finns i närheten.
Nu låter det som om jag inte gillar att vara mamma och så är inte fallet, men för mig är det viktigt att räcka till och än så länge känns det inte som om jag gör det. Jag är medveten om att det bara har gått två veckor och att jag inte borde ställa så höga krav på mig själv. Men det är så här att vara jag, det är absolut en av mina värsta sidor och något jag försöker jobba på men i den här situationen så är det svårt att jobba med just den här biten det är liksom för mycket som händer samtidigt.

Trots allt runt omkring så försöker jag hitta tid att fokusera på mig en stund. Bäckenbottenträningen går bra, det märks att jag tränade bäckenbotten under hela graviditeten, det var mycket lättare att hitta rätt muskler denna gången jämfört med förra. Å andra sidan så sprack jag mycket mer föra gången och hade många stygn i underlivet.
Jag har även börjat lite med Olga Rönnbergs andningsövningar för att återfå kontakten med magmuskelaturen. De är riktigt jobbiga och det känns att de tränar det område som behöver det bäst. Just nu kan jag knappt sitta med rak rygg när vi äter för att jag inte har några muskler som hjälper till…

Japp, så ser livet ut för den nyblivna tvåbarnsmamman… Känslor överallt, lycka, glädje, sorg, oro.
Och nu är det dags för lite mat till Runa och sen hämta Alde på dagis, vardagen fortsätter.

Nu är bebis ute!

Ja, vår lilla flicka kom den 31:e augusti kl 00:33, vägde 3600g och var 52 cm lång. Otroligt lik sin storasyster.

VARNING för förlossningshistoria!

På morgonen den 30:e så ringde jag min mamma som bor i Lindesberg och sa till henne att det var dags att styra bilen mot götet. Lars skulle på kick off med sitt jobb så han behövde inte åka hemifrån på morgonen utan kunde lämna Alde på dagis. Så jag gick omkring här och hade förvärkar, min bästa vän och barndomskamrat kom hit och tittade till mig vid 13-tiden. Hon jobbar inom ambulansen och det kändes ju skönt att bli tilltittad lite. 🙂
Vid 14 kom mamma. Och kl 15 åkte vi och hämtade Alde på dagis. Det var lite tungt men hon tyckte det var roligt att mormor hade kommit och tack och lov för det…
Lars ringde och kollade läget lite senare, då skulle de ut och åka båt och skulle komma i land igen efter ett par timmar. Helt ok så jag, det kommer ingen unge på några timmar än. Tre timmar senare ringde jag till Lars och bad honom komma hem, så han var hemma straxt efter kl 20. Och då hade jag precis pratat med Förlossningen på Östra och fått förklarat att det var fullt just nu… Så då sa jag att det funkar ett tag till utan lustgas och värkarna var oregelbundna mellan 4-8 min.
Kl 20:45 ringde jag igen, och då hade de plötsligt fått lite plats… Så Lars slängde i sig en matlåda (jag ringde tydligen precis innan de skulle få in maten…) och så åkte vi i.
Det visade sig att det fanns plats men det var dåligt med barnmorskor, så vi blev flyttade till specialförlossningen. Och tro det eller ej men där fick vi samma barnmorska som förlöste Alde… Vad är oddsen!?

Så de skrev in oss 21:30 och kopplade upp mig för att kolla så barnets hjärta slog bra och att mina värkar såg bra ut. Efter de var bortkopplade fick jag börja missbruka lustgasen. Jag kände att värkarna var väldigt effektiva och Britt-Inger kollade hur öppen jag var, 4 cm. Efter det här så har jag inte så mycket minnesbilder. Värkarna blev plötsligt otroligt kraftiga och jag ber om EDA. Nu kommer fakta från min journal då jag inte har någon tidsuppfattning. Bedövningen läggs 23:45, kl 00:20 går vattnet och flickan är född 00:33… Jag hade tydligen öppnat mig från 4 till 10 cm på 1½ timme. Det var lite väl fort men barnmorska höll emot och coachade mig så att jag inte behövde sy mer än några få stygn.

Så plötsligt vid halv ett, natten mot lördag så höll jag i vår andra dotter. Det första jag säger är: ”Kolla, det är ju Alde”.

Efter det obligatoriska toalettbesöket så rullas vi ned till BB, delat rum så Lars kunde inte sova över, utan han åkte hem kl 4 på morgonen.
Vid 12-tiden fick hon en OK-stämpel utav barnläkaren och kl 14:30 var vi hemma.

Nu är flickan 9 dagar gammal. Och hennes fullständiga namn är Runa Lova Larsdotter Forsberg Sander.

Mage, mage, mage

Japp, nu börjar det bli lite tjatigt att bära omkring på magen. Halsbrännan blir bara värre men igår åkte jag till Apoteket så jag fick prova en annan variant mot min bränna. Galvison heter den och det funkade bra hela natten, så nu vaknar jag bara när jag måste röra på mig. Det värker i bäckenet och drar något fruktansvärt i magen när jag försöker byta ställning. Jag sover nu med två kuddar under huvudet, en mellan knäna och en som ligger under magen (jag sover på sidan).

Jag bjuder på en bild idag, vecka 37+4. Min dotter är född 38+5, hoppas jag slipper gå längre den här gången. Jag känner mig redo för barn nr 2. Eller ja, vi har lite att göra i helgen men efter söndag eftermiddag så är det fritt fram. Haha! Har inget hänt till slutet av nästa vecka tänker jag åka till Mona, hon är massös och vill gärna prova ett par punkter som masseras när en person vill få förlossningen att starta. Det hade ju varit grymt roligt att prova. 🙂

Alde är på dagis 9-15 på dagarna och det är så skönt. Hon kommer hem och är glad, hon har busat och ätit så det är bara att roa henne ett tag och fixa middag sen är Lars hemma och kan hjälpa till. Igår lastade Lars en släpkärra med skräp och i kväll så får han åka och slänga, känns fantastiskt att bli av med skräp som vi samlat på oss under sommaren. Och medan Lars lastade så satt jag och fikade med grannarna, och Alde lekte med Albin (3½ år) och Hilda (3 år i december), där har vi fördelen med att bo i ett radhus område. Men jag känner mig färdig med att bo i stan. Mer om detta en annan dag, det finns planer men inget jag delar med mig av än.

Så nu ska jag ta tag i dagens heta fråga, vad i all världen ska jag laga för middag ikväll.

Lugnet är här

I söndags kom vi hem från Gotland. Det var en trevlig vecka men det blev lite långtråkigt då jag inte orkade att vara med på saker som jag brukar vara med på. Trix-eldshow exempelvis… Jag kan säga att jag satt inne varje kväll med Alde sovande bredvid mig, det kan bli lite tråkigt i längden. Men vi hade bra väder nästan hela veckan, vi bjöd Alde på ponnyridning, vi åkte Blågula-tåget runt Visby, massa gott att äta, hon älskade att vara nere vid vattnet och greja med alla fina stenar. Hon hade det hur bra som helst.
Men när vi sa att vi skulle sätta oss i bilen och åka hem så var hon helt klart redo för hemfärd.

I måndags var första dagen på förskolan, och jag var med i 30 min sen sa hon att jag kunde gå. Goa unge, hon klara sig bra den unga fröken Alde. Förskolan och jag hade en dialog under förra veckan och kom fram till att Alde får vara på dagis varje dag 9-15 fram till förlossningen, och känner jag mig väldigt trött eller har ont så får hon vara där längre. Jag tror inte vi kan ha bättre personal än så.

Igår var det studiedag så Alde och jag hade en dag som vi kunde göra vad vi ville med. Vi åkte till Emmaus och köpte en gammal byrå, och sen Tapetgallerian och köpte färg och en tapet bård. Så nu ska jag slipa lite sen ska vi fixa till den så Alde får en fin byrå till sitt rum. Den byrån hon har nu kan man nämligen vika ned och få ett skötbord utav och det bordet behöver vi ju snart igen. Men Alde var så nöjd när hon fick välja vad hon skulle få och vilken färg det ska vara.

Just nu sitter jag bara här och skriver, det är helt tyst förutom tvättmaskinen som går nere i källaren. Det känns skönt att bara vara lite samtidigt som jag kan disponera tiden lite som jag vill. Idag har jag fört över bilder till min nya externa hårddisk till exempel. Sen ska jag sätta mig och göra i ordning ett USB-minne till grannarna med alla de korten som jag har tagit på deras son Albin som är Aldes ”bästa kompis”.

Men nu är det dags för lite lunch, sen blir det vila, sen lite slipning och där nånstans är säkert klockan 15 så då är det dags för Alde att komma hem. Dagarna går… 🙂

Vecka 32

Den här veckan är speciell. Nästan varje år v 32 så är vi på Gotland och besöker Medeltidsveckan. Det har blivit en stående punkt under vår semester. Och i år är det här den sista semester veckan. När vi kommer hem så ska jag fixa det sista och vila inför kommande förlossning.

Men just i detta nu så finns det inte så mycket som kan få oss ur balans. Alde springer och leker med de andra barnen (vi känner fler familjer som är här), hon är barfota, hon är skitig och för det mesta glad. Hon springer, busar, kastar sten i vattnet, träffar hundar, hon är helt enkelt väldigt glad. Vi har en liten skrinda som vi har med oss, där kryper hon in och sover middag eller bara myser om hon känner för det. Och idag har hon ätit hur mycket mat som helst, jag funderar på vart det tar vägen någonstans…

Just nu så sitter jag vid köksbordet i den lägenhet som vi hyr denna veckan, Alde ligger och sover, Lars är ute med våra vänner. Jag har fönstret öppet och hör musik (säckpipa, skalmeja, vevlira och trummor) från Bistra Haren, en medeltida krog med långbord utomhus under deras väldiga valnötsträd. Människor skrattar, roar sig och äter god mat. Det är härliga ljud att slappna av till.
Annars har vi haft en långsam dag, tagit allt i vårt tempo. Jag har inte vilat under dagen idag och känner mig sugen på att besöka kudden ganska snart. Fötterna är svullna, ryggen är trött och ögonen vill slutas för en stund. Ska ta mig lite te och smörgås innan.

Bara fogarna håller ihop så kommer den här veckan att bli helt fantastisk.

Vila med treårstrots?

Ja det kan funderas på… Jag är nu höggravid och är hemma med Alde som nu har slagit till med att starta sin treårstrots på riktigt. Tålamodet jag brukar ha är som bortblåst. Värmen och graviditeten tar på mig ordentligt nu, fötterna blir som bollar på kvällarna. Jaja, det är ju inte så att jag inte klarar mig men ibland så behöver jag få klaga lite, det hör ju människan till. 🙂

Helgen som gick så var vi uppe i ett gammalt torp i Värmland, ligger i närheten av Lundsberg. Det är Lars familjs torp och det är väldigt mycket att fixa med där uppe. Men innan taket är fixat så tänker jag inte lägga ned så mycket tid på att fixa. Det här gången tog jag med mig min pappa. Vi hade en gård med mjölkkor och en massa mark förut så han har bra koll på hur avverkning ska ske. Så under helgen har han och Lars fällt gran som har skuggat huset. Det är fortfarande mycket kvar att fälla men det gjorde en del med det som vi tog ned nu.
Själv var jag mest stilla, min ischiasnerv fastnade och jag gick omkring och haltade. Så tråkigt, jag blir så rastlös. Men nu kommer vi inte att åka upp något mer i år, nu är det ju bara ca 6 veckor kvar till förlossning och efter medeltidsveckan på Gotland nästa vecka så kommer jag inte att vilja åka något mer.
V 33 då börjar min vila. Vi har en fantastisk tur så har en förskola som ser till våra behov. De kommer att ta Alde så mycket som jag känner att jag behöver fram till förlossningen. Så då kommer jag att kunna ta allt i min takt, dessutom vila när jag vill. Hoppas inte bebisen kommer allt för tidigt så jag inte hinner ta igen mig innan. 🙂 Alde var 8 dagar tidig.

Nej nu är det dags att aktivera barnet igen. Vi sov ända till klockan 9 i morse så idag är första dagen någonsin som hon inte sover mitt på dagen. Så just nu kollar vi lite på film för att ta det lite lugnt innan vi ska ut och busa med grannbarnen igen. Och vi vuxna får ta en fika. Ibland är det väldigt trevligt med radhus. 🙂

Träning för nyblivna mammor

 I går kväll så började jag läsa i Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor. Det kändes så skönt att läsa om en mamma som henne som gick upp 30 kilo varje graviditet och som inte orkade göra något åt det mellan gångerna. Hon har haft tre graviditeter var av den sista var med tvillingar. Det är väldigt bra för mitt sinne att läsa om hur jag ska komma i form efter förlossningen, jag kan låta lite väl fokuserad men det är för att jag måste vara taggad så att jag kommer igång.

Jag läste i alla fall att redan efter en vecka kan jag börja med de första övningarna och då handlar det om att få kontakt med sina muskler igen. Olga förklarar i början av boken vad som händer med muskler och leder under graviditeten och vilka de första övningarna ska vara för att få igång de viktigaste musklerna först. Dvs core muskelaturen och bäckenbotten.
Den här graviditeten har jag varit duktig och hållit igång bäckenbotten nästan dagligen så jag förväntar mig att det ska gå fortare att känna sig ”normal” efter gympingpasset på BB. Om du som läser detta inte har fött barn så kan jag meddela att det känns som om det inte finns något som hindrar livmoder och tarmar från att åka ut ur kroppen. Men det rättar till sig ganska fort om man bara tränar sin bäckenbotten. Och jag har ett mål som säger att jag vill börja löpträna ordentligt våren 2014 och då måste jag ha en bäckenbotten som ”håller”.

Ju mer jag sitter och planerar ju mer vill jag att barnet ska komma. Jag vill veta vad det är för en liten filur som ska förgylla vårat liv, vem Alde ska bli storasyster till, har bebisen samma lugn som Alde hade eller är det ett litet yrväder som kommer att förändra vårat liv helt och hållet. Många tankar susar runt varje dag. Det är en stor glädje att känna barnet leva runt inne i magen, ibland har magen en sån konstig form så vi undrar vad den har för sig egentligen. Just nu vill jag bara att det ska vara ett friskt barn som känner sig trygg hos oss från första början.

Nu är det bara en timme kvar innan jag packar ihop och lämnar jobbet för mammaledighet, först för Alde i 3 veckor och sen för bebisen fram till augusti eller september 2014. Ikväll ska jag fira, det står en iskall öl (alkoholfri va klart) och väntar på mig i kylen. På återseende Trafikverket. Vi hörs snart igen.

Topplåtar just nu

Blev plötsligt en orgie på youtube, här är riktgit bra låtar som går hemma hos oss just nu.